Vår thailändska vän Anki frågade oss om vi ville hänga med upp till norra Thailand där hon är född och det ville vi så klart gärna. Tidigt en morgon startade vi med tre bilar och 12 personer och styrde mot norr. Efter några raster för fika och 70 mil hamnade vi i den lilla staden Mahasarakham, checkade in på ett hotell och efter god thaimat stupade vi i säng. Nästa dag bestämde vi oss för att inhandla mat till hela byn där Anki är född och större delen av hennes familj fortfarande bor. Byn låg ca 2 mil från vårt hotell och risodling är den största näringen där. Helt annorlunda natur i norr, nästan bara risfält och knappt en enda palm såg vi. I byn ropades det ut i deras högtalare att gratis mat delades ut i templet och det strömmade till mest kvinnor och barn eftersom männen arbetade på sina fält. Munken välsignade maten och oss alla och läste någon form av bön (tror jag). Vi hjälptes sedan med att dela ut matlådor, vatten och mjölk. Tacksamhet lyste från de fattiga människorna och det kändes gott i mitt hjärta. Dagen efter var det dags för återfärd mot Huahin och ytterligare ett fint minne med oss hem. Det är så här man också måste uppleva Thailand, långt från exploatering och turism.
Några bilder från byn och resan. Tyvärr inte så bra bilder, tagit med mobilen eftersom min kamera på något underligt sätt hamnat en snabb runda i en murbruksspann.
Fikapaus
Vårt hotell
Detta är Ankis barndomshem
Anki och hennes mamma
De flesta hus i byn står på pålar
En fullt fungerande telefonkiosk
En liten affär finns i byn
Här samlas regnvatten
Hemsnickrad barnsäng
Matlådor, vatten och mjölk
Templet
Mätta och tacksamma
Annorlunda modell på tuctuc